Förhandsartiklarna finns nu på webben

Det tog några dagar, men nu har Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten lagt ut sina förhandsartiklar om min utställning på webben, de som var införda i papperstidningarna i fredags respektive lördags. Klicka på bilden för att komma till artikeln.

     

Vintervernissage med kemiskt besök

Konsthallschefen Hans Sundvall ställde några frågor till mig om bilderna. Foto: Anna Magnusson.

Lugnt och avspänt. Ingen större uppståndelse. Positiv atmosfär. Dagens vernissage är över och man är ännu några upplevelser rikare. Till exempel fick jag en bukett vita rosor av Kemi Konstförening. Bara en sån sak kan ju göra en dag till ett minne för livet. (De var ett tjugotal personer som kommit med buss från den finska kuststaden några mil bortanför gränsen, för att kolla in det norrbottniska konstlivet, vilket man nu alltså kan anses tillhöra.)
Jag är i alla fall mycket nöjd både med dagen och med utställningen. Den är snyggt hängd i ett rum där den passar väldigt bra. Bildspelet finns också med. Musiken hörs stilla bakom sorlet från Kulturcaféet. Bildmässigt ackompanjeras mina foton av Victoria Anderssons fina broderier i rummet intill, med motiv från bland annat jakt och ishockey.

Kemi Konstförening kom med en tjugo man och kvinnor stark grupp
för att studera norrbottniskt konstliv.

Här har Luleå kommun varit framme.

Bevakad av Norrbottens-Kuriren

Båda lokaltidningarna har kommit och intervjuat mig inför vernissagen. Norrbottens-Kuriren publicerade sin artikel idag. Den verkar inte ligga på webben, men så här ser den ut i tidningen. Klicka på den så blir den större.

Att hänga en utställning

Ingen utställningslokal är den andra lik. Varje gång man hänger sina bilder handlar det om att göra en ny komposition. Känna in vad som passar just här, med de förutsättningar som den här lokalen erbjuder. Att hänga en utställning är verkligen ett eget moment i skapandeprocessen, och därför är det skönt att det finns en erfaren person på plats, som håller i det hela. Ingela Ögren Weinmar, pedagogisk ledare i Kulturens Hus här i Luleå, har idag hjälpt mig att packa upp tavlorna och göra ett preliminärt upplägg för hängningen. Dags att sova på saken, lite finjustering och sen spikar vi det hela.

Ingela Ögren Weinmar funderar på var tavlan med tre små istappar passar bäst.

Jämtländskt vatten till Norrbotten

Fyra månader utan att uppdatera bloggen.... en liten ursäkt kan det väl vara att hösten gått mycket i resandets och krisens tecken. Fem veckor på resa i södra Europa och sedan skrivande, plus jobb med allt annat som legat efter på grund av resan.

Nu är det i alla fall dags att samla sig för nästa stora utställning – Kulturens Hus i Luleå. Om några dagar lastar jag kombin för att köra de dryga sextio milen, med förhoppningen att väder och väglag visar sig från sin nådiga sida.
Välkommen på vernissage lördag den 8 december, eller titta in senare. Utställningen pågår till den 20 januari.

Flera nya bilder blir det på denna utställning. Till exempel den här:

PS. Miniutställning kvar på Wikners. Min sommarutställning på Wikners galleri och konferensanläggning i Persåsen förlängdes ända in i november, och sex tavlor hänger där fortfarande – åtminstone fram till årsskiftet.

Studiebesök i Luleå Konsthall

Den 8 december är det vernissage för min utställning Vattenvärld i Luleå Konsthall, som finns i Kulturens Hus i nämnda stad. För ett par dar sen var jag där och kollade lokalerna. Nytillträdde konsthallschefen Hans Sundvall visade mig runt. Just nu finns där bland annat en mycket sevärd utställning med samisk konst, och ett rum med spännande verk av skulptören Anja Persson (nej, det är inte skid-Anja som startat ny karriär).
Tre andra utställningar kommer att ha vernissage samma dag som min, i olika delar av konsthallen. Mina bilder kommer att hänga på den ca 20 meter långa buktande vägg som finns direkt innanför entrén – plus den motsatta väggen och en kortare vägg strax intill. Gissningsvis finns det plats för åtminstone 25 bilder. Jag har väl i nuläget närmare 40 färdiga förstoringar att välja bland. Sannolikt kommer även bildspelet att rulla kontinuerligt på en teve.
Jätteroligt ska det bli att ställa ut i Luleå, inte minst på grund av att min mor kommer från Ryssbält i Kalix kommun, åtta mil bort, och jag fortfarande har en hel del släkt i trakten.

Konsthallen ligger rakt fram i Kulturens Hus i Luleå, som har 60-70.000 besökare per månad.
En särskild poäng är att arkitekten bakom denna byggnad heter Bengt Aili, som var en av mina bästa kompisar under uppväxten i Svenstavik på 60-talet och klasskamrat under elva år. 

Konsthallschefen Hans Sundvall räknar in ett tjog av boken Vattenvärld,
som nu finns att köpa i konsthallens butik.

Här kommer bilderna att hänga.

"Häftigt att något så enkelt kan bli till detta..."

"Mossfall" är en av de nya
bilderna på denna utställning.

Hittar Östersundstidningarnas konstrecensenter ut från staden, till de gallerier och utställningar som finns på Jämtlands landsbygd?

Jodå – ÖP:s Christer B Jarlås har de senaste veckorna rapporterat grundligt om de olika utställningar som pågår hos Wikners i Persåsen. Den här veckan tar han en särskild titt på de två utställningar som förenas av ett slags glastema. Mina vattenbilder, varav de flesta är laminerade på plexiglas, och Kjell Jansons glasskulpturer.

Jarlås noterar att min utställning delvis är förnyad, jämfört med de bilder som jag ställde ut på Bolins förra året. Och han är lika positiv nu som då. Spännande med dessa förstoringar bakom plexiglas, konstaterar han. Och vidare:

"Att en fjällbäck kan vara sitt eget universum kan man kanske i och för sig tänka sig. Men här blir det så påtagligt. I vår mindfulnesspräglade tillvaro är det ändå rätt så häftigt att något så enkelt och självklart som lite rinnande vatten från fjället kan bli till detta. Vattenvärld finns kvar till september.

Både Kjell Janson och Hans Månsson lyfter fram det som finns runt oss. Sådant vi inte skulle se och upptäcka annars. Det gillar jag."

Det finns faktiskt en särskild poäng med att få positiva ord om vattenbilderna från just Christer B Jarlås. Han är ju annars miljöåklagare, och bör väl ha ett särskilt öga för bilder som syftar till att få fram ett budskap från naturen, om vikten av att vårda och värna. Att rätt värdera dess "ekotjänster", för att använda ett modernt begrepp.

Hela konstkrönikan här, avsnittet om Vattenvärld kommer på slutet.

"Droppen för nära himlen"

Idag skriver lokaltidningarnas konstrecensenter om Byhusets fotoutställning. Både Östersunds-Postens Christer B Jarlås och Länstidningens Linda Petersson är positiva. Jarlås skriver till exempel att "Ett besök på Byhuset i sommar visar måleri och konst av synnerligen hög klass. Det är rent imponerande på alla sätt och vis." Om min bild skriver han inget specifikt. Det gör däremot Linda Petersson, som tycker att min droppbild och Lennart Jonassons himmelsbild hänger för nära varandra. "Något jag blir irriterad på är att Hans Månssons Droppe hänger för nära inpå Lennart Jonassons bild på laduväggen. Det gör att jag läser ihop fotografierna vilket inte gör sig bra då de tar ut varandra." 
I LT:s papperstidning är det också fotot på Lennarts och min bild som man drar på och gör riktigt stor, över nästan fem spalter. Det är ju kul. Min bild blir ungefär 50 gånger större än världskändisfotografen Terry O'Neills bild på en cigarrökande Brigitte Bardot. Sett till bildyta. Om man nu, för skojs skull, får göra en sådan jämförelse.

Vatten och trä, en bra kombination

Nu är bilderna på bäcken nästan hemma. Från Wikners i Persåsen, där det nu hänger 24 bilder, är det ungefär tre mil till bäckens hemvist i Höglekardalen.
Det var en trevlig vernissagedag. Bra med folk tycker jag, som hade ställt förväntningarna rätt lågt. Wikners är ju en annan typ av galleri än Bolins inne i Östersund, där jag ställde ut för ett år sedan. Hit ut i glesbygden kommer folk av en rad olika anledningar – för att bo i vandrarhemmet, äta god mat i restaurangen, handla presenter i butiken, delta i konferens med sitt företag osv. Galleriet är ett sidoskott på en mångförgrenad verksamhet. En extra krydda, som stärker helheten och den kulturella profilen.
Det kom både bekanta och obekanta. Jag glömde räkna, men det var kanske ett par dussin som slog sig ner i bildspelssalen för att höra min presentation av projektet och se bildspelet. Applåder efteråt, uppskattande kommentarer om att det var meditativt och gav många tankar av olika slag. Jag borde göra mer av bildspelet, men man hinner inte med allt.
Så här ser det i alla fall ut där bilderna nu hänger. I ena delen delar de utrymme med Wikners egen utställning av träföremål de tillverkar i sitt snickeri. En fin "kombo"; trä plus vatten.

Leif Wikner sa också några ord, och gav mig ett av de vackra träägg som han med sådan konstfärdighet värper vid sin svarv.

En droppe på Rödön

För den som inte är orienterad i jämtländsk geografi är det kanske bäst att berätta att Rödön inte är någon ö. En halvö är det, utstickande i Storsjön norr om Frösön. Där finns Byhuset, ett mycket trevligt ställe att åka till på sommaren om man vill äta något gott, handla något fint, eller få sig en kulturell upplevelse. Lite grann släkt med Wikners, där jag har min stora sommarutställning. Något av en diversehandel i goda upplevelser.
Byhuset var en vanlig, stor bondgård, en gång i tiden. Där det förr förvarades hö till djuren hänger nu stora målningar av nonfigurative Gert Amanius. Tidens gång. Men näring som näring kan man kanske tänka. Om inte för kornas hungriga magar så för människors törstiga själar.
Som en av ett antal utvalda fotografer har jag nu fått en stor bild upphängd på utvändig ekonomibyggnadsvägg. På en gammal, mycket fotogenisk lada. Så här ser det ut. Min bild är förstås droppen. Den till vänster har tagits av Lennart Jonasson.

Två bilder till, för att visa hur andra storbilder hängts:

Vernissagetätt i helgen

Två vernissager på två dagar. Det låter som skryt och är nästan inte sant.
Visserligen är det Byhuset på midsommardagen och Wikners dagen därpå, men på Byhusetutställningen är jag bara en av tio fotografer, så där får man ju dela på uppmärksamheten.
Jag är sent ute med blogginlägget – men välkommen i alla fall, om du har möjlighet. Byhuset, Rödön, midsommardagen från kl 12. Wikners, Persåsen, söndag kl 13. I Persåsen kommer jag att säga några ord om Vattenvärldsprojektet och visa bildspelet.

Den här bilden – "Hängdropp" – har av Byhuset, med hjälp av företaget Printdekor, dragits upp till 1,5 x 2,5 meters storlek. Häftigt. Hela utställningen hänger utomhus och tanken är att reproduktionerna ska klara en jämtländsk sommar med bibehållen kvalitet. 

Trä och vatten i skön förening. 24 bilder hängde jag i Persåsen i tisdags tillsammans med Leif Wikner. 

Färdighängt på Läkemedelsverket

Isformationer från "min" bäck i Höglekardalen.                  Foto: Carin Bådagård

Att det fanns en "marknad" för att ställa ut även på arbetsplatser hade jag inte tänkt på, innan konstföreningen Läkekonst vid Läkemedelsverket i Uppsala frågade om jag ville ställa ut hos dem. Men nu är den på plats, en ny version av Vattenvärldsutställningen. 22 bilder hängde vi idag. Något färre än på Bolins förra våren, men flera nya bilder, som inte varit utställda tidigare. Till exempel de två på fotot här intill, som jag tog i bäcken för bara drygt en månad sedan.
Tyvärr är den här utställningslokalen inte öppen för allmänheten. Men med särskild inbjudan från någon som arbetar i Läkemedelsverket kan det nog vara möjligt att ändå komma in och kolla. Och de drygt 600 som arbetar har är ju också en ansenlig publikskara.
Ungefär en månad kommer bilderna att hänga på dessa väggar. Vernissagen blir nu på onsdag, den 9 maj.

En försmak av sommaren i Persåsen

Jämfört med förra årets utställning på Lars Bolin Gallery blir det några några nya bilder
på Wikners i sommar.  Den längst till höger ovan, till exempel.

Det är drygt två månader kvar till vernissagen i Persåsen, men redan nu hänger fyra av mina bilder i deras galleri. Tanken från Wikners sida är att från påsk och framåt visa något av de konstnärer som ska ställa ut under sommarsäsongen. Som ett slags förhandsreklam till alla gäster man har nu under våren.

Obs – bilden gör inte färgerna i Kaj på Höjdas tavlor rättvisa.

Under denna förhandsutställning har jag den stora äran att dela rum med Kaj på Höjda, den urskicklige jämtlandsmålaren som kanske är mest känd för sina hästmotiv, men som har en mycket bredare palett, bland annat med suggestiva tavlor i blåa nyanser.

Senare, under själva utställningen i sommar, kommer jag att dela lokal med Wiggo Schultz, mästare inom träsnideri. Bosatt nära naturen, vid Långan halvannan mil norr om Krokom, och med stort intresse för astronomi, skapar han verk som ger själen en häftig resa. Dessutom kommer han då och då att själv vara i lokalen och visa hur han jobbar med träsnideriet.

Vattenbilder blir konst för läkning

I samband med fotomässan i höstas köpte konstföreningen vid Läkemedelsverket en av mina bilder. Nu har de bjudit in mig till att ställa ut i deras lokaler, i Uppsala. Föreningen, som bär det fyndiga namnet "Läkekonst", ordnar utställningar kontinuerligt, till den 600-hövdade personalens fromma. Eftersom Läkemedelsverkets lokaler av säkerhetsskäl inte är tillgängliga för allmänheten kan man inte heller komma in och se utställningen utan speciella arrangemang.Men med föranmälan ska det gå att få närvara till exempel vid vernissagen – eller då vi plockar ner utställningen. Vernissage blir onsdag den 9 maj. Ännu oklart hur länge den pågår.

Utomhusutställning på Byhuset

Det droppar in nyheter i Vattenvärlden lite allteftersom.

Nu är det klart med en sommarutställning till, förutom den hos Wikners. Det borde egentligen inte funka, men det här upplägget är lite speciellt.

Byhuset på Rödön* ska sin vana trogen ha en sommarutställning. I den har jag fått erbjudande att delta, som en av elva fotografer. Var och en bidrar med en bild. Dessa görs rejält stora och hängs utomhus, på ladugårds- och laduväggar.

Roligt och hedrande att få ingå i en utställning tillsammans med lokala storheter som Lennart Jonasson och Tina Stafrén, rikskändisar som Robert Henriksson, Mathias Johansson och Severus Tenenbaum (som alla har rötter i Jämtland) och internationella namn som Terry O'Neill, Pattie Boyd och Philip Townsend.

Och att dessutom få en presentation i Byhusets snygga sommarmagasin. För den som inte vet vad Byhuset är rekommenderar jag ett besök på deras hemsida. Och ett besök "in real life" i sommar. Agneta Enzells och hennes medarbetares ambition är att alltid bjuda sina gäster på kvalitet för gommen såväl som för ögat.

Vernissage på midsommardagen. Utställningen hänger kvar till en bit in i augusti. Vilken bild jag ska delta med återstår att se.

*Rödön: vacker jordbruksbygd belägen på en halvö norr om Frösön, längs vägen från flygplatsen till Åre.

Presenterad på Statens konstråds hemsida

Nu kan man säga att Statens konstråds inköp av nio Vattenvärlds-bilder är riktigt offentligt, i och med att man lagt ut dem på sin hemsida. (Skriv "Månsson" i sökrutan i övre högra hörnet.) En rättmätig service till skattebetalarna, som ändå är de som betalar det hela. Den som vill se bilderna i verkligheten får försöka stämma träff med någon på Länsstyrelsen i Östersund, som kan öppna den låsta entrédörren och guida upp till Vattenenhetens korridorer.

Med ett undantag: Vid receptionen – före den låsta dörren – hänger överblicksbilden på den bäck där jag tagit alla bilderna. Där kan du slå dig ner i en väntefåtölj och filosofera en stund, i sällskap med bäcken.

"Årets lokala genombrott" - jo, jag tackar!

"En av årets vackraste och mest fascinerande utställningar hos Lars Bolin Gallery". Så skrev Östersunds-Postens konstrecensent Christer B Jarlås om min utställning, när han strax före nyår sammanfattade konståret 2011 genom att ge korta kommentarer med rubriker som "Bästa utställning", "Roligaste utställning". "Skönast under sommaren", "Orosmoln", "Bästa läsning" osv. Vattenvärldsutställningen såg han som "Årets lokala genombrott". Roligt och hedrande. Jarlås är ju inte den som skräder orden då han ser anledning att kritisera, så ett positivt betyg från det hållet känns både bra och pålitligt.